Bengt Åhman, presentation av mig och min forskning
Jag och min familj bor i Hjältevad, ett litet samhälle som ligger 25 km utanför Eksjö mot Vimmerby. Sedan 1978 arbetar jag som virkesmätare hos Virkesmätningsföreningen Syd i Jönköping. Jag stationerad vid Vida Bruza AB:s sågverk i Hjältevad utanför Eksjö. Där ansvarar jag tillsammans med 2 kollegor för all inmätning av sågtimmer som köps in till sågverket från olika leverantörer. Till mina fritidsintressen hör först och främst flyg i olika former. Detta intresse har jag haft sedan jag var liten. Jag bygger och flyger radiostyrda flygplan. Jag är också medlem i Svensk Flyghistorisk förening. Ett annat intresse som ligger mig varmt om hjärtat är släktforskning. På semestern åker jag och min hustru gärna till fjällen, särskilt Lappland. Vill du veta mer så titta gärna på mina sidor med tillhörande länkar.
För några år sedan när jag blev arbetslös bestämde jag mig för att ägna tiden åt att ta reda på mina förfäder. Min moders födelsenamn "Åhman" visste jag inte varifrån det kom. Det skulle visa sig senare att det härstammade ifrån en vid namn Eric Åhman född 1708 som var kronoskytt i Västergötland. Detta namn har sedan hängt med i alla generationer fram till mig. Från Västergötland härstammar jag till 3/4. På min moders sida kommer förfäderna mestadels från socknarna: Siene, Algutstorp, Nårunga, Kulling Skövde, Ljur, Horla, och Skogsbygden, alla dessa socknar ligger i Älvsborgs län. När det gäller Åhmanssläkten så finns det flera personer med yrke såsom skogvaktare, kronoskyttar samt bönder. Åhmanssläkten var också ingift med en annan känd släkt, Sandbergsläkten som också längre tillbaka, hade flera av dem varit skogvaktare. Senare är släkten känd som handlare i trakterna runt om.
Min faders förfäder kommer från socknarna: Od, Hov, Äspered, Södra Björke, Västra Tunhem, Borgstena, Vesene, Hällstad, Nårunga och Skogsbygdens socknar i Älvsborgs län. Hans moders förfäder kommer från socknarna: Näsby, Myresjö, Norra Ljunga, Hylletofta, Norra Sandsjö, Fröderyd och Bringetofta socknar i Jönköpings län.
Under tidens gång har jag träffat på en del levnadsöden bland mina förfäder. Jag kan ta ett par exempel. Först om min morfars morfars morfar Bror Conrad Tall f. 1788 som var indelt soldat vid Västgöta Dals regemente. Hans soldattorp hette Långås och låg i Östads socken Älvsborgs län. Som många soldater på den tiden så hade han varit på flera arbetskommenderingar. Han hade gjort dagsverken på Göta kanal, Hjälmare kanal samt Karlsborgs fästning. Han hade också varit på krigskommenderingar. År 1814 var hans kompani med om de avslutande striderna vid Kjölbergbro norr om Fredrikstad i Norge. År 1830 hade hans kompani blivit kommenderade till att hjälpa till vid byggande av en ny sluss vid Ströms kanal i Göta älv. På morgonen den 29:e augusti väcktes soldaterna som vanligt men fick meddelande om att på andra sidan älven vid Lilla Edet brann det i ett sågverk. Omkring 300 personer blev hemlösa då närliggande hus brann ner. En del av soldaterna avdelades till vakttjänst. Framåt kvällen fick den största delen av dem åka tillbaka till förläggningen. Detta skedde i små båtar och färja. Bror Conrad fick följa med tillbaka på kvällen. Färjkarlen talade om för befälet att översta bordet på färjan var gistet. Han ville inte ha så många ombord. Trots detta beordrades 50 man att gå ombord. 1 man vägrade. Färjan gav sig iväg med 49 personer ombord och färjkarlen. Strömdraget var ovanligt starkt denna dag på grund av att många dammluckor hade blivit förstörda vid branden. När färjan kommit ut en bit togs den av strömmen och började ta in vatten. Många av soldaterna hoppade i vattnet. Resten av de som kvar drogs med till ett fall längre ned där färjan krossades och soldaterna omkom. Bror Conrad var en av soldaterna som omkom. Totalt omkom 47 man. Färjkarlen samt en soldat klarade sig. Alla omkomna hittades dagen efter och begravdes i en gemensam grav på Fuxerna kyrkogård. 100 år efteråt restes en minnessten över de omkomna soldaterna. Jag besökte platsen sommaren 1996.
Göta älv vid Ströms slussar Lilla Edet
Minnesstenen
Den andra personen bland mina förfäder med ett märkligt levnadsöde är bonden Thomas Nilsson från Kållared i Borgstena socken. Han var min farfars farfars morfar. När jag kom till hans familj så kunde jag inte hitta honom i några död o begravningsböcker. Men jag visste att han var död för hustrun stod som änka i husförhörslängderna. Vid ett tillfälle när jag var på biblioteket fick jag tag i en bok som beskrev landskapet Västergötland. Där fick jag upp ett kapitel som handlade om ett uppror i Borgstena. Detta kallades för "bullret i Borgstena". Jag läste vidare och till min förvåning fick jag se att det stod om bonden Thomas Nilsson. Kunde det vara den Thomas Nilsson som jag sökte? Mycket riktigt det var han. Vad var det för ett uppror? Det kan i korthet beskrivas så här: Upphovsmannen till upproret var Rusthållaren Sven Hofman från Torpa socken utanför Borås. Numera är det en stadsdel i Borås. Bönderna, som han ofta arbetade för, uppskattade honom emellertid och valde honom vid tre tillfällen till Riksdagsman. Men då han kom upp till Stockholm för att ta plats i Bondeståndet, blev han vid samtliga tillfällen avvisad, emedan Häradshövding Cederlöf i Borås vägrat att för honom utfärda riksdagsmannafullmakt. Under sin vistelse i Stockholm uttryckte han ofta sin förtrytelse över den dåliga behandling allmogen rönte av officerare och ämbetsmän. Möjligen var hans bitterhet gentemot Häradshövding Cederlöf den utlösande orsaken till hans handlande i fortsättningen. Många uppfattade Hofmans aktion som en hämnd mot det härskande mösspartiet, som efter 1765 års riksdag ville förbättra landets ekonomi genom en svångremspolitik, som ett stort antal medborgare inte kunde acceptera. Man fruktade, att han skulle marschera mot huvudstaden för att "befria" kungahuset. Hans agerande under sina tal kraftigt till förmån för kungaparet Adolf-Fredrik och Lovisa-Ulrika, varvid han ofta upprepade den gamla satsen "Frukta Gud och Ära Konungen". Efter en längre tids förberedelser samlades ledarna för de upproriska Sven Hofman, Thomas Nilsson i Kållared Borgstena (vår anfader), Petter i Kållared, Per Blomberg från Komlösa i Fristad, Lars Falk och Nils Falk i Håstorp i Fristad, Bengt Hansson i Lunnagärde Borgstena, Jonas Danielsson i Gärdstorp Borgstena, Per Andersson i Stakaberg Gingri, Anders Andersson i Hulta Österg. Torpa socken och många andra. Samling skedde hos Thomas Nilsson Kållared i Borgstena. Denna samling måste ha ägt rum den 12 maj. Den 13 Maj marscherade man till den gamla kyrkoruinen vid Längjum Stom i Fristad, där många deltagare från Längjums by, Arta by, Sibbarps by, Komlösa by etc. anslöt sig. Samlingen vid kyrkoruinen avsåg säkerligen att ge en religiös framtoning åt företaget. "Hären" uppgick i detta skede till uppskattningsvis 300 man. Beväpningen var mycket blandad. Några enstaka (ofta soldater) var försedda med armégevär, gamla flintlåsgevär, pistoler etc. De flesta hade yxor, spjut, sablar och knivar. Så gick marschen vidare över Vänga, Vralen, Bredared och till Fläskjum i Bollebygd, där den stora samlingen skedde. Enligt vissa uppgifter skulle upprorshären nu omfatta ca 600 man. Förmodligen var antalet betydligt mindre-kanske ca 400 man. I Borås blev det stor uppståndelse, när budet kom att de upproriska närmade sig staden. Militär ur Älvsborgs Regemente inkallades. Kanoner anskaffades och belägringstillstånd proklamerades. Hofmans skaror började emellertid, då man närmade sig Borås, att starkt decimeras. Bönderna gick helt enkelt hem för att ägna sig åt vårsådden. Resten gick till Borås och gav sig fångna, sedan de själva i Viared tillfångatagit Hofman. Detta skedde den 15 Maj. Upproret, som började med avmarschen från Kållared (Gästgivare-gården) i Borgstena den 13 Maj och avslutades med kapitulation i Borås den 15 Maj, hade alltså endast varat i tre dagar. Ingen människa skadades under oroligheterna. Handlanden Befvermans häst fick emellertid av misstag ett sabelhugg. Det omnämndes också, att övriga materella skador inskränkte sig till att en boråsare vid samma tillfälle fick rockskörtet avhugget. Under marschen hade de upproriska försett sig med proviant i de gårdar de passerade. Endast i undantagsfall hade man behövt tillgripa hot för att erhålla utspisning. Sven Hofman hölls först någon tid i fängsligt förvar i Borås, men då man ansåg säkerheten här otillräcklig, överfördes fången först till Varberg fästning och sedan till Stockholm, där - som det heter "pinligt förhör" anställdes. Man använde sålunda tortyr mot honom, sannolikt för att få honom att nämna sina närmaste medarbetare. (Han satt fången i den illa beryktade Rosenkammaren)
Hur blev då domarna i detta uppror? Sven Hofman dömdes till livets förlust. Fångens högra hand skulle avhuggas,desslike hans huvud. Därpå skulle följa "stegel och hjul". Domen verkställdes i Stockholm den 14 oktober.
Per Blomberg dömdes till döden. Han lyckades rymma och undkom, troligen tog han sig till Norge.
Thomas Nilsson min förfader, dömdes även han till livets förlust, även hans gård togs ifrån honom. Han avrättades genom halshuggning och därpå stegling, innan det skulle högra handen huggas av. Efter avrättningen lades kroppen på stegel och hjul samt högra handen och huvudet uppsattes på en påle till påseende och varnagel. Avrättningen skedde på Vedens härads avrättningsplats - Galgbacken i Fristad den 19 oktober 1766.
Mer om detta uppror går att läsa i boken Boråsiade "Kortfattad beskrivning över Hofmans äventyr" av S.Johansson.
Galgbacken i Fristad som den ser ut idag.
Här har galgen stått.
De släktforskarprogram jag använder företrädesvis är Holger6 och Min släkt.
Programmet min släkt tycker jag är ett smidigt program särskilt när det gäller
bildhantering och HTML-presentation.
Länkar
[Dis hemsida] [Nättidningen Rötter]
Denna sida sammanställd av Bengt Åhman
Senast ändrad: 2000-04-16